dagens boktips: människohamn av john ajvide lindqvist.

jag fick ju låna människohamn av sanna för en himla massa månader sedan men kom mig inte för att börja läsa den då. tillslut lyckades jag i alla fall komma igång med den och läste ut den lite innan jul. jag är väldigt glad att sanna lånade ut den till mig för den är absolut en av dom absolut mest spännande och välskrivna böcker jag läst. historien är helt otrolig och den lyckades verkligen med att ömsom göra mig livrädd (tillslut kunde jag inte läsa den när jag skulle sova ensam) och ömsom helt hänförd, och ofta båda sakerna i kombination. här följer baksidestexten.

”Pappa, vad är det där? På isen?”

Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.

Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår. Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.

Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.