pay it forward.

igår kväll hittade jag ett access-kort på bussen. det stod ett telefonnummer på baksidan så jag skickade ett sms där jag skrev att jag hittat det. i morse svarade hon som ägde kortet och eftersom jag inte har så värst mycket för mig om dagarna så erbjöd jag mig att åka till hennes jobb och lämna över det. när vi träffades, för runt en timme sedan, ville hon bjuda mig på lunch som tack. jag sa att det verkligen inte behövdes, men hon sa att hon ändå skulle äta själv och att hon gärna ville ha sällskap så jag sa tillslut okej. när vi sedan skiljdes åt efter mat och en liten pratstund kände jag mig alldeles varm och fylld av motivation att försöka hitta fler sätt att göra människor glada. det är fantastiskt vilka kedjereaktioner lite enkel vänlighet kan sätta igång.